Från tsarer till folkkommissarier

Sent omsider kom jag iväg för att se den omtalade utställningen ”Från tsarer till folkkommissarier” som visas i Nationalmuseums tillfälliga lokaler på Fredsgatan fram till 22 januari.

Man skulle kunna säga mycket om denna, till omfånget inte alltför stora, utställning som lånats in från Ryska museet i Sankt Petersburg. Den består av 70 verk (nästan uteslutande målningar) och spänner över en lång (kanske alltför lång) tidsperiod: från sent 1700-tal till tidigt 1960-tal och eftersom här inte finns något tydligt, sammanhållande tema blir intrycket ganska spretigt. Själv hade jag också gärna velat se fler verk från stalintiden och tövädersperioden men här finns också så många märkliga, enskilda verk att det känns otacksamt att gnälla över urvalet.


Att få se toppnummer som Altmans Porträtt av Anna Achmatova, Chagalls  Spegel  (båda 1915), Grigorjevs Porträtt av Vsevolod Meyerhold,  Malevitjs Supremus No 56 (båda 1916) och Kandinskijs Blå vågkam (1917) (fem sinsemellan helt olika verk som alltså tillkom nästan samtidigt) är i sig värt inträdet men det var faktiskt ännu mer spännande att se arbeten av mindre kända konstnärer, flera som jag aldrig hört talas om: Natalia Goncharova, Zinaida Serebryakova, Ilja Mashkov, Alexandr Dejneka, Alexej och Sergej Tkachev samt flera andra.

Att få se deras målningar så här, mer eller mindre lösryckta ur sina sociala och konsthistoriska sammanhang och därmed vara fri att associera på egen hand, resulterade också i ett slags mild kronotopisk yrsel. Ser, till exempel, inte de kala träden i Gontcharovas  Vinter  (1911) ut att kunna höra hemma i Tove Janssons Mumindal?

goncharova vinter

Dejnekas stora Textilarbetare (1929) gör ett märkligt intryck med kontrasten mellan kvinnornas kroppar och fabriksmiljöns abstrakta, metalliska element. De hör så att säga hemma i olika stilar men det hela funkar ändå, på något sätt. (Lägg också märke till den ”omöjliga” synvinkeln med spolen som ser ut att sväva fritt i luften. Och vad är det för konstiga djur som rör sig i bakgrunden?)

deineka1
Ibland sattes också känslan för vad som är bra och dålig konst i gungning. Det fanns ytterligare ett par målningar av Dejneka med på utställningen och jag stannade en stund framför Folket i det stora fosterländska kriget (1948). Jag fattade först inte att det var samma konstnär som målat den och hade tavlan inte varit så enormt stor (två gånger tre meter) hade jag nog helt enkelt gått förbi och avfärdat den som ett ovanligt grällt och gräsligt exempel på socialistisk realism (”nationell till formen, socialistisk till innehållet”).

deineka2

Men här finns en annan stilistisk kontrast som fångade uppmärksamheten. Både husen i bakgrunden och stridsvagnarna som rullar fram på grusvägen är grovt och kluddigt målade, helt annorlunda än kvinnan med plogen, barnet och de jättestora, mogna äpplen som ramar in scenen.

ivanov45

Viktor Ivanovs Familj, 1945 fick mig att associera både till van Goghs potatisätare och det slags målningar (ofta signerade Albin Amelin) som brukade finnas i socialdemokratiska miljöer som Bommersvik och Folkets hus när jag var barn. (Jag undrar förresten vad som hänt med dem. Har de alla förpassats till arbetarrörelsens magasin?)

Bröderna Tkachevs målning av barnen på bryggan påminner förstås både om de franska impressionisterna och nordiskt ljusmåleri från förra sekelskiftet. Men den är målad 1960!

tkachev
Maneret i Jurij Pimenovs övergångsställe i Moskva från början av 50-talet liknar, precis som den kändare Det nya Moskva (1937),  ett visst slags hötorgsmåleri som ofta just har stadsmotiv. Men i det här sammanhanget ser jag målningen på ett helt annat sätt än om den vore en dussintavla utställd i en glas och ram-affär.

pimenov
Två ganska charmiga målningar av Pimenov är de yngsta på utställningen. Också de är stadsbilder, men här är motiven hämtade från Moskvas växande förorter. Unga, uppklädda tjejer och barnvagnar med lyftkranar och nybyggda huskolosser i bakgrunden. Vårljus och framtidstro. Töväder. Och plötsligt får man en känsla av att just så här måste det ha sett ut i, säg, Farsta vid den här tiden.

pimenov2

Kommentera